Muggen (Götgatan 24, 08-6411415)

Med mycket glädje presenterar jag mitt första gästinlägg:

Där på Götgatan finns ju Muggen, de har öppet till 23, och det är ju ganska sent för att vara ett fik. Å andra sidan har de ett ganska dimmigt ljus, så att man knappt ser handen framför sig. Dessutom brukar där alltid vara fullsatt, man får inte ens komma in, man får oftast inte ens gå förbi på gatan, om man gör det öppnas dörren och någon skriker åt en. Och om det ändå inte är helt fullt så är det i alla fall alltid så mycket folk att man knappt kan andas. Tvärtom står man inklämd mellan två butiksarbetare som har glömt att de inte är på jobbet och vilka alltså är strängt upptagna av att packa upp varor. Man kippar alltså efter andan likt en akvariefisk som någon har tagit upp ur vattnet och slängt i soffan och till hälften tryckt ner i soffan.

Lagt till detta är på Muggen ganska kallt, till och med riktigt kallt, man kan som sagt inte se någonting där, men man kan heller inte höra någonting, varken butiksarbetarna eller någonting annat, ty allt är täckt av is och avslöjas enbart för att ens förnimmelse helt och hållet ej har frusit.

Förutom dessa - vid första anblick besvärliga - omständigheter, fungerar dessutom - ironiskt nog kan tyckas - nästan ingenting på deras toalett. Man kan t ex bara med nöd och näppe lyckas blöta händerna när man är färdig, eftersom det ur kranen blott kommer några droppar vatten, vilka dessutom inte är lika blöta som droppar av vanligt vatten. Snarare känns händerna extra torra när man håller dem under kranfästet, de börjar fnasa sig och de faktiskt vrider sig av ilska, på samma sätt en människa gör som är för torr. Därtill finns ingen tvål, men i och med att man inte skulle kunna skölja bort tvålen finner man detta avgjort positivt, ingen vill gå ut från en toalett med tvål kvar på händerna. Tyvärr har man inte tänkt på detta förrän det är för sent, man har rentav med hjälp av sin lilla ficktvål tvål löddrat in hela kroppen redan innan dess att man rest sig från toastolen, denna som i sin tur - om någonting i detta fik kan kallas tur - inte ens är en stol, utan en säng. Således vaknar man alltid nästa dag av att städarna - de är faktiskt många fler än man kan tro, säkert fler än gästerna - står lutade över en och väntar på att man av egen vilja ska resa sig och gå, då deras befogenheter ju inte sträcker sig till att tala med någon annan än chefen, fast - naturligtvis - inte heller med honom. Kort sagt är det ett helt okej fik.