måndag 30 november 2009

Bistrot Paname (Hagagatan 5, 08-314338)

You know him you love him! Ytterligare ett gästinlägg från en talangfull skribent:

Man kommer in och ser att det stämde. Vilket? Jo, att man där inte kunde boka bord, för det är ju ganska fullt. Ändå tänker man att det är lite konstigt att man kan se exakt hur fullt, ljuset är nämligen en aning skumt. Innan man hinner vänja sig vid detta har man dock gott fram till bardisken och bett att så snart som möjligt få ett bord, man rentav böjer sig fram och ropar till hovmästaren, som ju egentligen inte är någon hovmästare, utan tvärtom bara en av de få som arbetar på restaurangen. Man tänker: antingen är han kock, bartender, ägare, eller servitör, eller så är han alla fyra. Precis så tänker man. I vilket fall som helst så har han hört en, ja, varför skulle han inte det? Han är ju inte direkt långt borta, tvärtom står han helt nära, ja, så nära att man skulle kunna andas honom i ansiktet, vilket man också gör. Men även om han hade varit långt borta skulle han ha hört, för ljudnivån är låg. Nästan för låg. Det där sista tänker man lite argsint, och kanske var det därför - alltså som kompensation - som man ropade.

Väntetiden för ett bord, får man veta, sträcker sig absolut inte mer än till halvtimmen, men förmodligen heller inte så länge, snarare rör det sig om några minuter, kanske sekunder. Man nickar otåligt och beställer dricka. Drickan formligen häver man - halvt på skoj, halvt på allvar - i sig. Ändå hinner man inte dricka upp helt, ens bord är nämligen färdigställt och man har faktiskt redan blivit ledd dit. Fast det är inte därför man inte hinner dricka upp, det beror mer på att vinet är alldeles för svårsmält, det är en enda enorm vindruva i munnen, ja, man kan nästan känna foten som försöker trampa sönder druvan, det är en ganska hårig och stark fot som haft sönder mången frukt i sina dagar, men just denna vindruva är tydligen omöjlig.

Nu har man förvisso beställt mat. Man talar franska, inte bara för att det är på detta språk man blir bemött, utan också för att det får en att sträcka på ryggen en aning extra, man nästan står upp, man har nästan klättrat upp på bordet, man har nästan sträckt ut armarna och hyllat sig själv i ett litet tal. Eller?

Maten kommer in ganska snabbt, det är kanin och ugnspotatis med tillhörande rotfrukter, samt en sås man inte minns kryddorna i. Timjan? Rosmarin? Det kan kvitta, ja, det man minns är att potatisen var hård. Man minns hur man förbannar detta. Ja, den smakar som potatis gör när den har legat i ett kylskåp över natten. Åtminstone är detta vad man tror, helt säker kan man dock inte vara, man skulle aldrig drista sig att ge sig på dito i ett sådant läge, det vore inte hederligt, det vore som att gå in på banken alldeles innan stängning och göra en insättning på en oerhörd summa pengar i femtioöringar med smuts på båda sidor, ja, det är inte ens femtioöringar, det är femcents-€. Man mumlar i alla fall någonting om denna potatis, man mumlar att man ångrar att man inte tog besöket när det serverades musslor - vilket tydligen bara är vissa dagar - men man lugnas då fint av att personalen är snabb med vatten, påfyllning av vin, smekningar på axeln. Smekningar på axeln? Detta kan väl inte vara ett kriterium? Hände det ens? Man minns inte.

Men ack, vad är detta? Osttallriken är snålt tilltagen, både vad gäller kvalitet och kvantitet. En skål sallad bredvid, ja, jo, förvisso, alltnog och alltmedan. Men detta kompenserar till exempel inte att brien inte är mogen, vilket är lätt att upptäcka bara genom att se hur den närmast kanterna, inte i mitten - och dessutom ganska motsträvigt - veckar sig när man klämmer på den. Vinet servitören rekommenderade till osten är i varje fall gott. Kanske inte värt 120 kr/glaset, men ändock gott.

Kort sagt en helt okej restaurang.

tisdag 16 juni 2009

Tvåkanten (Kungsportsavenyn 27, Göteborg, 031-182115)

Alla rensar fisk i Göteborg heter det, har jag förstått. Så varför inte prova vinkokt torsk med spritärtor, potatiskompott och musselsås på TVÅ KAN TEN på avenyn. Utmärkt trevlig och väldigt prisvärt idag då den gick som dagens husman för 95:-

Se till att ta med rejält med drickspengar, denhär servicen vet hur man gör! (Tack igen Linn).

Vid tillfällen som detta är jag verkligen glad över detta utrymme, beklagar att det blir så få inlägg just nu men så är det bara...

onsdag 4 mars 2009

Murasaki (Götgatan 41, 08-6152288)

Om du inte vill ta dig till hasseludden är Murasaki på Götgatan Stockholms, vad jag förstår, enda alternativ när det kommer till Teppanyaki. (Hört något rykte om något ställe vid Sankt Eriksplan men inte lyckats lokalisera! Någon som vet?)

Dit begav jag mig med ett par kollegor för att återigen uppleva denna trevliga japanska tradition. Efter lite initialt strul med reservationen och lite missförstånd över vem som är kund och hur man bör behandla sådana över telefon lyckades vi göra en förbeställning - dom vill ha gott om tid på sig för inköp av råvaror / dylikt. Alltså bestämmer man redan innan vad man vill äta.

Det visade sig att vi var ensamma i "teppan"-rummet denna kväll och den unge kocken (han såg inte ut att vara en dag över 16) var enbart där för oss kändes det som. Kocken förstod varken svenska eller engelska varför den trevlige om än en smula för närgångne restaurangägaren tolkade.

Teppanyaki är som cirkus och det är stekbordet som är manegen, maten är alla djur och clowner och kocken är cirkusdirektör. Nu vill jag inte kalla mig någon större expert på teppanyaki men jag har provat Koi i London och Benihana i NYC och som jag sagt tidigare, showen är minst lika viktigt som maten.

I jämförelse med Benihana kan man konstatera att den unges element var eld. Allt han gjorde kröntes med ett litet (eller stort) eldklot. Det var naturligtvis imponerande den första och andra gången men mot slutet kändes det gjort. Hade gärna sett en lite vulkan och lite mera trumsolon.

Råvarorna var det ingen fel på och sammantaget måste man säga att det verkligen är prisvärt, vill minnas att vi betalade 650 per kuvert för trerätters exklusive dryck. Efteråt är man så mätt att man nästan exploderar.

En annan sak, hur stavas det egentligen? Teppanyaki Teppenyaki Teppanyakki Teppenyakki

Arirang (Luntmakargatan 65, 08-6733225)

Fräsch koreansk mat serverat snabbt och effektivt. Har du aldrig ätit Bibimbap bör det var ditt förstahandsval. Stället är en smula trångt om man nu måste komma med något negativt.

Under lunchtimmen är det ofta kö, men var är det inte det för fräsch mat i denna del av Stockholm?

Gondolen (Stadsgården 6, 08-6417090)

Sent postat men åt ett underbart (som vanligt) julbord på gondolen i julas. Sagt det förrut men det är något speciellt med stället, något dom gör väldigt bra! Ser redan fram mot nästa år.

måndag 9 februari 2009

hörrni, nu kör vi igen va?

Var ett tag sedan jag postade något. Tro nu inte att jag övervägt att lägga ner eller att jag slutat att inte laga mat, inget kan vara längre från sanningen. Har bara inte orkat, men nu känns det som det är dags att rulla igång igen.

Så snart kommer ni kunna läsa hur det är att äta Teppanyaki i Stockholm, hur det årliga gondoljulbordet var och hur Kristian Luuks favvo bibimbap-hak; Arirang håller måttet.

Tills dess: Var äter ni på lördag? Ses vi på Gondolen?

(gästinlägg/motsvarande: matduintelagar@gmail.com)

onsdag 3 december 2008

Aroydee (St. Gråmunkegränd 8, 08-212560)

Nu har jag på begäran varit på Aroydee - tack anonym för tipset!

Var där med mamma som bokat bord. Det visade sig snart vara ganska onödigt, kändes som det var rena rama turen att de hade ett bord ledigt - inte vana vid lunchbokningar? Vi hamnade alltså ganska snett och jag kom att tänka på en låt som går nått i stil med: "this will go down on your permanent record". Vad heter den låten? (är det Violent Femmes - Kiss off - som inte verkar finnas med på spotify?). Någon som vet?

Nåja, efter den dåliga inledningen spottade de upp sig och var rappa och tillmötesgående. Matsalen vi placerades i (rakt in och till höger) var mörk, kal och i blått. Påminner alltså en smula om en grotta. Övriga gäster verkar främst komma från orienten vilket är ett gott tecken.

Mamma och jag delade på 7 olika rätter och det mest exotiska vi beställde var något sött bröd med kött i. Till kalaset drack vi te. På det hela taget en trevlig och prisvärd upplevelse för 400 kr. Vi gick därifrån mätta och belåtna.

I jämförelse med Chopsticks är Aroydee, även om det är marginellt billigare inte bättre. Det är inte speciellt mycket sämre heller. Dumplingarna anser jag vara likvärdiga. Chopsticks vinner på fräschare lokal. Finns det fler ställen som serverar bra Dim Sum? (eller riktigt dåliga)

torsdag 27 november 2008

Rolfs Kök (Tegnérgatan 41, 08-101696)

Har en längre tid tänkt besöka Rolfs kök. Igår förverkligades den tanken. Jag fick rekommendationen för något halvår sedan av en talangfull kock som lagar utsökt mat. -Där äter jag ganska ofta privat, sa han. Något att undersöka alltså.

Matsalen sitter ihop med köket och filosofin är vad jag kan förstå närvaro. De gäster som sitter i baren har insyn i köket. Lokalen har mycket rymd och mycket folk är i rörelse.

Vår kypare var perfekt. När jag nu tänker tillbaka på honom minns jag inget speciellt mer än att jag tyckte att han verkade kompetent och trevlig. Där för att servera mat med ett leende. Gott så!

Efter att jag försäkrat mig om att torsken fiskats i nordatlanten, på ett ekologiskt försvarbart sätt, bestämde jag mig för den. Före dess råraka med Löjrom och tillbehör. Utsökt.

Torsken som serverades med ärtor och bacon, var inte en helt lyckad kombination enligt min mening. Kommer välja något annat vid nästa besök.

lördag 22 november 2008

Mamas & Tapas (Scheelegatan 3, 08-6535390)

Var på företagsevent på Mamas och Tapas för någon vecka sedan. Större sällskap. Vet inte riktigt om det var prisvärt eftersom jag inte vet vad notan landade på. Vad jag däremot vet är att jag inte kommer hit privat.

söndag 2 november 2008

Rue du Pont Nouveau (Nybrogatan 38, 08-6223322)

Profilerar sig som lyxig kvarterskrog, vilket är ett misstag. Med begreppet kvarterskrog är det underförstått att man söker sina kunder i grannskapet. Om man tittar på det exakta kvarteret finns följande konkurrenter som serverar mat: Alfons cafe, Prime Steak & Bar, Thai House (fd Japanska Köket), Stolen och Seven-Eleven. I detta utbud ser jag Stolen som främsta konkurrent och enda egentliga krog.

Vidgar man perspektivet känns det som Brasseri Godot och Birstro Nouveau är Pont Nouveaus rivaler. Man borde ha kalla RDPN för en bistro, men det gick säkert inte eftersom det skulle bli för likt Birstro Nouveau. Nog med hårklyveri.

Matsalen i vitt med röda detaljer och nyoljat ekgolv. Stram och extremt designad men för trång. 46 sittplatser inklämda (med bland annat två bord i skyltfönstret). Glasbord och plexiglasstolar. Det är stor kontrast mot Easterngarden som låg här förut.

En sak är sig lik från Easterngarden tiden. Frånvaron av andra gäster. Man tycker ju att det borde vara mera folk första lördagen, kanske till och med fullt? Vad kan detta bero på? Konstig helg? Dålig marknadsföring? Lågkonjunktur? För att kolla gick vi omvägen förbi Bistro Nouveau och Godot efter maten. Nouveau var fullproppat. Godot var inte fullt men helt klart mer folk i rörelse.

I menyn som bestod av fyra förrätter (~150 kr), fyra varmrätter (~220 kr) och fyra efterrätter (~125 kr) saknade jag en enkel köttbit. Fast det finns kanske någon tanke med det, typ, det är under vår värdighet att servera Steak Frite. Utöver de fyra fanns dagens rätter till bra priser, där fann jag min utmärkta Boeuf Bourguignon (felstavat på kvittot) med potatispuré.

Före det Lantpate med sultanrussin. Tunn skiva, nästintill snålt.

Efter det Praliner, lysande. Mycket speciella och kommer helt säkert bli mycket omtalade och prisbelönta. För det borde väl finnas någon akademi som åker runt och testar praliner. Men det mest speciella, Pralinhumudoren, ett fantastiskt konstverk i valnötsträ som såg väldigt dyr ut.

Det finns ett par detaljer som säkert kommer att rättas så småningom. Trappräcket upp till köket var fixerad med silvertejp och såg ut att ha snickrats i all hast. Slår vad om att det är kommunala och eller fackliga aspekter som tvingat fram räcket. Det skulle vara snyggare utan. Ett par trasiga lampor i armaturen kan vi förlåta när man har uppvärmt dörrhandtag.

lördag 25 oktober 2008

Restaurang Kungsholmen (Norr Mälarstrand, Kajplats 464, 08-50524450)

Kungshomen är ett populärt ställe som verkar fullt för det mesta. En ganska rymlig matsal flankas av två långa bardiskar indelade i olika kök (RAW BAR, NORDIC BAR, ORGANIC BAR, FAST FOOD BAR, CLASSIC BAR, SPICE BAR och FRUIT BAR). Samma kök återfinns i menyn och delar in maten på ett annorlunda sätt. Borden är också annorlunda. Det är inte soffbord och det är inte matbord. Det är någonstans mitt emellan. Inredningsarkitekten tycker sig nog ha lyckats med den där sköna lounchiga känslan.

Vi började med en fördrink och naturligtvis är baren så välsorterad att man finner Henriks gin här. Bra. Därefter blev det Fläskkarré Korean BBQ för min del. En besvikelse. Sedan ost och port. Bra. Vad som var riktigt dåligt var att vi fick vänta 25 minuter på en av våra efterrätter.

torsdag 23 oktober 2008

Restaurang GQ (Kommendörsgatan 23, 08-54567430)

GQ menyn + tillhörande vinpaket.

Helt och hållet en mycket trevlig fiskupplevelse med vita viner, bevikenPäronterrinen med ingefärsglass. Annars bra.

Har förstått att namnet GQ skall associera till IQ, fast där g:et står för Gastronomi.

Edit: Hittade just mina antecknigar, får inte glömma att nämna att de hade smör från normandi. Naturligtvis väldigt speciellt.

söndag 19 oktober 2008

Chopsticks (Mäster Samuelsgatan 42, 08-246336)

Hit går man för en bra dim sum meny (och om man vill träffa mig kan man komma hit på söndagar, har inte ätit här någon annan veckodag).

Dim sum, han någon sagt till mig, det är som Kinesisk brunch. Små degknyten med olika innehåll. Till detta dricker man oolong te.

Gå hit, det är bra.

onsdag 15 oktober 2008

Muggen (Götgatan 24, 08-6411415)

Med mycket glädje presenterar jag mitt första gästinlägg:

Där på Götgatan finns ju Muggen, de har öppet till 23, och det är ju ganska sent för att vara ett fik. Å andra sidan har de ett ganska dimmigt ljus, så att man knappt ser handen framför sig. Dessutom brukar där alltid vara fullsatt, man får inte ens komma in, man får oftast inte ens gå förbi på gatan, om man gör det öppnas dörren och någon skriker åt en. Och om det ändå inte är helt fullt så är det i alla fall alltid så mycket folk att man knappt kan andas. Tvärtom står man inklämd mellan två butiksarbetare som har glömt att de inte är på jobbet och vilka alltså är strängt upptagna av att packa upp varor. Man kippar alltså efter andan likt en akvariefisk som någon har tagit upp ur vattnet och slängt i soffan och till hälften tryckt ner i soffan.

Lagt till detta är på Muggen ganska kallt, till och med riktigt kallt, man kan som sagt inte se någonting där, men man kan heller inte höra någonting, varken butiksarbetarna eller någonting annat, ty allt är täckt av is och avslöjas enbart för att ens förnimmelse helt och hållet ej har frusit.

Förutom dessa - vid första anblick besvärliga - omständigheter, fungerar dessutom - ironiskt nog kan tyckas - nästan ingenting på deras toalett. Man kan t ex bara med nöd och näppe lyckas blöta händerna när man är färdig, eftersom det ur kranen blott kommer några droppar vatten, vilka dessutom inte är lika blöta som droppar av vanligt vatten. Snarare känns händerna extra torra när man håller dem under kranfästet, de börjar fnasa sig och de faktiskt vrider sig av ilska, på samma sätt en människa gör som är för torr. Därtill finns ingen tvål, men i och med att man inte skulle kunna skölja bort tvålen finner man detta avgjort positivt, ingen vill gå ut från en toalett med tvål kvar på händerna. Tyvärr har man inte tänkt på detta förrän det är för sent, man har rentav med hjälp av sin lilla ficktvål tvål löddrat in hela kroppen redan innan dess att man rest sig från toastolen, denna som i sin tur - om någonting i detta fik kan kallas tur - inte ens är en stol, utan en säng. Således vaknar man alltid nästa dag av att städarna - de är faktiskt många fler än man kan tro, säkert fler än gästerna - står lutade över en och väntar på att man av egen vilja ska resa sig och gå, då deras befogenheter ju inte sträcker sig till att tala med någon annan än chefen, fast - naturligtvis - inte heller med honom. Kort sagt är det ett helt okej fik.

söndag 12 oktober 2008

Restaurang Roxy (Nytorget 6, 08-6409655)

Återbesök på Roxy. Patanegra före och en härlig kantarell och halomi pasta som huvudnummer. Svår väntan på maten vilket var synd. Gayvibbarna starka denna fredagkväll.